Sista helgen...

...av denna säsongs grundserie var nu i helgen. Kände därför att det nu var dags för ett inlägg igen efter en drygt två veckor lång bloggtorka. Blir nästan svårare ju längre tid det går utan att blogga, då känner man att det finns mer att skriva om, vilket (i mitt fall) vanligtvis renderar i längre texter. Men jag håller mig därför till helgens matcher så får vi se om det kommer nåt mer inlägg om de två försvunna veckorna ;)

I lördags mötte vi topplaget Malans på bortaplan, fast inte deras hemmaplan. Det var nämligen ett nytt event med flera matcher på samma ställe under en helg. Det hjälpte dock inte då vi gick förlorande ur striden med 6-4 efter två bra perioder och en sämre. Vi hade nämligen ledningen inför sista perioden med 3-1 men tappade den efter att våra motståndare snäppte upp sig ordentligt i kombination med en sämre period från vår sida. Egentligen inte så mycket att säga om men visst var det synd att vi inte kunde täppa till bakåt lite bättre i sista perioden. Två förluster mot serietvåan med en total måldifferens på -3(vi förlorade med 3-2 i höstas) är ju hedervärt men tyvärr inga poäng... Personligen kändes det stabilt defensivt och var inte inne på något mål bakåt, tyvärr kändes det inte lika bra framåt och var därför heller inte inne på något mål framåt. Således sprack min poängsvit där jag gjort poäng i samtliga matcher efter juluppehållet, har inte velat skriva det tidigare. I så fall hade sviten garanterat spruckit tidigare ;)

I söndags var så sista omgången av grundserien då vi mötte Rychenberg på hemmaplan. Förutsättningarna var enligt följande: Vid vinst skulle det bli just Rychenberg i kval med en hemmamatch extra för oss. Även oavgjort skulle innebära Rychenberg dock utan hemmaplansfördel för oss. Förlust skulle innebära WaSa utan hemmaplansfördel för oss. I och med att vi vann en hyfsat avslagen tillställning där inget av lagen hade överdrivet mycket att spela för, inga långa resor att tala om nämligen. WaSa en dryg timme bort och Rychenberg ca 20 minuter bort så hemmaplansfördelen är inte gigantisk direkt. Slutsiffrorna skrevs till slut till 5-4 där båda lagen vilade några spelare så det är svårt att dra allt för stora växlar av resultatet, men givetvis alltid psykologiskt viktigt att vinna. Om det var lite "checking line"-varning på mig i lördags var det raka motsatsen mot Rychenberg. Jag var inne på sju av nio mål, fyra framåt och tre bakåt. Lyckades av dessa göra två mål efter fina framspelningar av mina kedjekamrater samt en assist till en junior som gjorde sitt första mål i högstaserien här i Schweiz. Han testade för övrigt vingarna och spelade för Pixbos farmarlag i höstas. Men det roligaste med hans mål var ändå att se hans glädje, det var som om han avgjort en VM-final. Sjukt roligt att se sån sann glädje, lite Filippo Inzaghi över det nu när jag tänker efter! Jag fick även äran att bli utsedd till matchens lirare, vilket givetvis alltid är roligt och ger en skön känsla inför det kommande kvalet. Kvalet börjar för övrigt nu på söndag. För er som inte vet går det till som så att vi nu möter Rychenberg i bäst av sju matcher där vinnaren spelar kvar i högsta serien(SML) nästa säsong. Förloraren går till andra chansen där man får möta ett lag från serien under i bäst av fem matcher där vinnaren spelar SML och förloraren får tillbringa nästa säsong i andradivisionen NLB.

Avslutar med ett youtube-klipp. Zappade förbi VH1 Classic(fantastisk kanal för övrigt) idag och fastnade framför följande låt. Skrattade för mig själv åt flera saker. Givetvis åt effekterna(har hänt en hel del med tekniken sen dess...) Även åt hur publiken klappar i otakt, och även vissa "klapp-tekniker" är lite annorlunda. Men kanske framförallt frågar jag mig om videon ingår i någon form av tuggummi-reklam, jag hoppas verkligen det...



På återhörande(jag lovar)!