Har inte varit alls sugen på att skriva något inlägg efter helgen, anledningen stavas förnedring. Det var nämligen vad söndagens match var, 0-6 efter första perioden och slutsiffrorna skrevs till slut till 1-8 med våra siffror först. Vi har gjort dåliga perioder i år men jag undrar om inte det här var den sämsta. Hela laget gjorde verkligen rakt igenom en dålig insats. Kanske inte vår tredjelina som för dagen var vår bästa. Vi startade matchen för första gången i år på två femmor, vilket tyvärr inte var något som föll väl ut. Tycker ändå att det kändes ganska bra i den absoluta inledningen av matchen men när deras mål började trilla in fick de en kraftig boost och vi raka motsatsen, många hängande huvuden minst sagt. Lite småsega ben efter lördagens match gjorde inte det hela lättare. Här i Schweiz måste hemmalaget alltid filma matcherna(bra grej för övrigt...) och vår assisterande tränare hade sammanställt en video med samtliga mål från matchen som jag idag kollade på. Vid i princip varje mål kändes det som vi gjorde inte bara ett misstag, snarare två-tre felval/misstag kort efter varandra. Då vinner man inga matcher, framförallt inte när man möter ett lag som för dagen(perioden) var extremt effektiva. Till träningen imorgon fick vi i "läxa" att komma fram till tre saker som vi kan göra bättre till nästa match, bara att välja och vraka ;)
Jag är själv extremt missnöjd med mitt eget spel, men kanske framförallt på hur frustrerad och irriterad jag var under matchen. Blev irriterad på i princip allt, från tränare till motspelare och domare men kanske framförallt på mig själv. Kanske inte är helt onaturligt när spelet överhuvudtaget inte fungerar och bottnar väl även i att jag verkligen ville vinna den matchen, vilket i sig inte är helt negativt. Synd bara att man inte kan vända den energin till något positivt, som till exempel ner i mina trötta ben :) En annan positiv grej som jag reflekterade över efter matchen var att jag i alla fall inte var irriterad på mina lagkamrater vilket är ett gott betyg till dom. Det här inlägget kanske inte slutar i moll trots allt...
Nej, vi kämpar på och har inte gett upp ännu även om det definitivt ser mörkt ut med 0-3 i matcher(bäst av 7). It ain't over until the fat lady sings... Att vi har tre raka förluster innebär även att jag nu kommer fira min födelsedag här i Schweiz, DEN sjunde avgörande matchen kommer nämligen gå av stapeln 27:e mars, dagen efter min födelsedag. Lite synd att man inte kan fira den ordentligt eftersom vi har match dagen efter, å andra sidan kommer det bli grymt roligt att fira att vi lyckats vända detta prekära läge och vinna fyra raka matcher. Får jag anledning att fira dubbelt! :) Ingenting är omöjligt, varken på fortet eller i innebandy.
Nu blir det spelledigt i helgen eftersom det är cupfinal i Schweiz. Kan vara bra för oss att få slicka såren och samla ny energi inför nästa vecka då det är dags för ny dubbelhelg med match lördag och söndag. Även att få våra motståndare ur deras "flow" som de för tillfället är inne i.
Hann även efter kvällens träning med att se sista halvtimmen av Chelsea-Man U. Ingen trevlig upplevelse för mig som United-supporter. Alla som brukar påstå att United(Fergie) har domaren med sig kan i alla fall inte ta upp kvällens match som exempel. Sista kvarten hann domaren med att missa ett solklart gult kort på David Luiz i Chelsea(hade varit hans andra = rött), ge Chelsea en inte helt solklar straff som innebar 2-1 samt ge Vidic hans andra gula kort vilket innebar rött kort som dessutom medför att han missar helgens prestigefulla match mot Liverpool. Nu såg jag inte hela matchen samt kan vara lite färgad ibland(japp, ni läste rätt, jag erkänner!) men det är helt ofattbart att David Luiz inte får sitt andra gula kort när han regelvidrigt river ner Rooney. Straffen måste jag säga att det inte är helt sjukt att han blåser(dock definitivt inte solklar) men efter att ha missat utvisningen kort innan kändes det inte helt rättvist. Vidic andra är inte heller särskilt mycket att säga om men återigen...
Måste ändå avsluta med lite positiva ord, idrott är trots allt inte allt här i världen(bara nästan). Vi mår fortsatt bra och har det bra även om Andreas varit lite trött idag, han var nämligen uppe "tidigt". Vi bakade även semlor häromdagen igen som blev fantastiskt bra,
nästan Tösse-klass på dom ;) Några blev dock lite brända så de är fortfarande inte perfekta. Och tur är väl det, då finns det ju anledning att baka snart igen!
På återhörande!